Sjukskriven, dag 4

Så var man sjukskriven en rätt lång tid nu då.
Det har inte hänt så mycket sen i tidags natt när jag skrev sist, mycket tack vare att jag inte har kunnat gjort så mycket.
Nu känns knät dock mycket bättre, och jag går omkring utan kryckorna.
Dock blir det inga långpromenader i rask takt ännu, men jag går hyfsat obehindrat i alla fall. Köra bil går oxå utmärkt. Det är skönt så slipper man bli helt isolerad här hemma.

Jag var hos sjukgymnasten i fredags, vilket verkar vara en väldigt bra sådan. Trevlig och rolig var han oxå. Han kunde inte riktigt fastställa omfattningen av skadorna ännu, eftersom knät fortfarande var svullet vid besöket, men han trodde att främre korsbandet verkligen var av.
Jag fick även en "ställning" att spänna fast på benet för att stabilisera upp det i sidled. Det är ganska ostadigt och gör något överjävligt ont om jag råkar vicka lite i sidled eller vrida knät lite. Med den prylen på benet känns det lite säkrare att gå omkring, och bara det hjälper ju faktiskt lite. Jag fick även en del styrkeövningar att utföra tre gånger dagligen. Det går som smort faktiskt. Känns bara bra och gör inte alls ont.

Helgen var lugn och tillbringades till största delen ihop med Sandra.
Vi titta lite på film och softade mest, men hann även åka och tvätta Yamahan. Eller ja, det var Sandra som gjorde allt, från att köra bilen till att lasta in och ur hojen plus tvätten. ^^
Man borde vara skadad oftare egentligen. ;-)

Idag har jag inte gjort mycket annat än att ligga i soffan och tittat på tv och legat i sängen och sovit. Så skönt att äntligen kunna sova ordentligt nu igen, efter att ha varit tvungen att bara ligga på rygg när jag ska sova. Tack vare knät alltså. Det har gjort så ont att försöka lägga sig på sidan att det helt enkelt inte gått.
Nu ska jag dra ut till jobbet en snabbis och dumpa lite prylar jag haft i min datorväska. Prylarna behövdes tydligen i morgon.

I morgon ska jag till en specialist på ortopeden och bli undersökt. Det ska bli spännande att höra vad han säger.

Kyss Domos!

 

Uppdatering lite senare:

Hehe.. Efter att ha läst lite mer noggrant på kallelsen från ortopeden visade det sig att jag inte alls ska dit i morgon. Det var en tisdag mycket riktigt, men först den 30:e september. ^^
Tur att jag inte släpade mig dit i morgon och made a fool of myself. :)
Då har jag två slappardagar framför mig nu alltså. Skönt. Ska ta och städa lite här hemma i alla fall, förutom att slappa.
Nu har jag varit ut till firman en sväng och dumpat lite prylar som en kollega behövde ha. Känns rätt skönt att slippa gå dit på dagarna nu måste jag erkänna. Fast jag hade iofs hellre sluppit skadan och gått dit.
Men nu är det som det är och jag får göra det bästa av situationen. :)
Snart ringer nog Sandra, som är och tränar fotboll på Swedbank Arena nu ikväll. Kul att få prova på att träna på en så fin plan och så ny och fin arena. Speciellt nu på kvällen med den enorma ljusanläggningen de har där. Kommer att avkräva henne på en full rapport när hon ringer. ;D

Nu ska jag lägga mig i soffan med en påse chips och en skål dip. :)
Jag får nog inte göra det till en vana, jag vill ju inte bli tjock(are) under sjukskrivningen heller, vilket nog är ganska lätt hänt om man är ganska aktiv i vanliga fall. Köra cross och enduro tre till fyra gånger i veckan gör ju att man åtminstone behåller sin fettmängd och inte ökar på den i alla fall. ^^

Så, nu mot soffan!

Kyss Domos!

Game over.

Dagen började bra idag. Jag var hyfsat pigg i morse, och jag åt lunch med Sandra vid 13-tiden. :)
Vi åt på Amore nere på stan, i hörnet Kopparbergsvägen och Smedjegatan. Girostallrik är alltid lika gott. Mums! :)
Sedan skiljdes vi åt igen och jag gav mig ut på lite mer jobb. Jag anade inte då att det skulle bli min sista arbetsdag på ganska länge.
När klockan närmade sig 17 åkte jag hem för att lasta i hojarna i bussen. Sandra och jag skulle nämligen ge oss iväg till Surahammar för att testa deras crossbana, som y00n lovordade sist vi pratade med honom. Den djävulen! Det finns även en liten bana bakom depån där tanken var att Sandra skulle hålla till och fortsätta sin träning på att hantera crosshojen. VARFÖR höll jag mig inte på den, jag också.
Efter lastning av hojar och all utrustning stack jag upp till mig en sväng och hämtade vattenflaskor. Precis då ringde Sandra och var klar. Hon hade varit på UM och gjort ett "operativt ingrepp". ;)
Se hennes egen blogg för detaljer.
Jag åkte ner till stan och fiskade upp henne, och sedan styrde vi färden mot Surahammar. Hålornas håla.

När vi kom fram betalade vi träningsavgiften i klubbstugan och började byta om. Träningspassen är uppdelade i halvtimmaspass mellan "knattar" och "stora hojar", och när vi var klara så var det precis "knattarnas" tur att åka på stora banan. Det passade ju bra, för då kunde jag följa med Sandra upp till den lilla banan och vara med när hon skulle testa banan.
Dess värre var det två stycken killar, modell 5-6 år, ute och körde runt på den banan. Sandra blev lite orolig att hon skulle "köra över dem" som hon uttryckte det. :)  Kanske hade hon rätt. Vi stod i alla fall och tittade när småttingarna körde runt där, och till slut blev det dags för mig att ge mig ner och köra på stora banan. Det första passet. Vilket jag ångrar bittert inte var det enda passet oxå. Banan är i princip genomgående sand med inslag av lera, vilket gjorde banan ganska tungkörd och moddig. Jag har faktiskt inget emot det, tvärt om, det är ganska kul faktiskt. Lite som att busköra i en grusgrop. Fan vad jag kommer att sakna det. Passet gick väldigt bra och jag lyckades köra fortare och fortare varv efter varv. Trots att jag blev skapligt trött i armar och ben tack vare att det var så tungt.

När passet var slut gav jag mig upp till den lilla banan för att hjälpa Sandra igång med hennes körning. Det behövdes inte. :) Småttingarna hade gett sig av och det första jag såg var Sandra precis ge sig av ut på ett nytt varv. :D
Jag belv så djävla stolt när jag såg henne köra där, på en "riktig" bana. Tidigare har det ju varit på ett gräsfält och på grusvägar i en grusgrop, så med "riktig" bana menar jag att det var två hopp, och en massa, faktiskt ganska kviviga, kurvor. :)  Jag stog och beundrade hennes framfart hela varvet tills hon upptäckte mig och körde fram till mig. Damned vad stolt jag var. Haha. Det gick ju bra! Sen åkte vi ett par varv tillsammans där på den lilla banan, och jag stod även och tittade på henne när hon körde. Naturbegåvning, FTW! :)

Sen var det dags för sista passet på stora banan igen, för oss med stora hojar. Det började redan mörkna, men inte så mycket att det var problem att se ordentligt. Första varvet gick bra, andra lika så. På det tredje smäller det. Efter ett par perfekta kurvtagningar och ett par riktigt härliga hopp gick det lite fel.. Jag jagade en annan kille och tänkte att jag skulle försöka ta honom i nästa kurva. Han gick ut och skulle ta kurvan på yttern. Jag stryde in mot innerkurvan. Det finns ett spår med en liten vall i den kurvan, just på innern. Jag kom in perfekt i kurvan, slår på full gas på treans växel och bakhjulet spinner, rakt igenom vallen. Detta medför att jag får en våldsam sladd och är på väg att sladda runt och nästan hamna i motsatt färdrikning. Jag hinner dock slå av på gasen, men för sent. Detta sker inom loppet av kanske 2 sekunder. Cykeln börjar välta inåt kurvan, och mitt vänsterben hamnar på ett riktigt onaturligt sätt under hojen. Efter en tiondels sekund VET jag att det har gått åt helvete. Riktigt åt helvete. Underbenet vrids/böjs utåt från knät och nedåt. Precis som om man böjer på benet, men åt sidan istället för bakåt. KRAAS, SMACK, RITSH. Jag gav ifrån mig nåt konstigt ljud, och använde alla mina krafter åt att putta bort hojen från benet. Jag låg helt still och bara tänkte på hur jävla illa det var. Att knät var paj var ju redan en självklarhet, frågan var bara hur mycket paj.
Jag kom i alla fall upp på benen och stog upp av mig själv. Då kände jag inte så mycket längre. Det gjorde inte ont, jag kunde böja och stödja på benet. Hurra tänkte jag. Det klarade sig! Inte.

Jag fick igång hojen och åkte ner till bilen där Sandra satt, och jag kände mig lite kallsvettig och darrig. Chockad typ. Då kände jag hur ostadigt knät var, i sidled. Åt det hållet det böjde sig under hojen.
Vi lastade hojarna och Sandra fick vara chaufför hem från Sura. Vi diskuterade om vi skulle åka till akuten redan då kvällen, eller om jag skulle fara till familjeläkaren morgonen efter. Vi kom fram till att akuten nog var bäst ändå.

Väl hemma i stan igen lastade vi ur bussen och jag gick upp en sväng och bytte om lite inför akutbesöket. Vi kom in på akuten 20:50, om jag inte minns fel. Nu är klockan 02:45 och jag har varit hemma i en halvtimme.
Först fick vi vänta lääänge i väntrummet innan någon undersökte mitt stackars knä. Tills slut kom en sköterska och ropade upp mitt nummer, och jag fick komma in för en första undersökning. Den gav inte så mycket, utan hon skickade mig vidare till ortopeden efter 5 minuter.
Ytterligare lång väntan i väntrummet. Väl inne på ortopeden kom en "allmän akutläkare" och klämde, drog, bröt och tittade på knät. Han tyckte inte att det såg så bra ut och ville att en riktig ortoped skulle undersöka mig. Ut i väntrummet igen för en lång väntan, och sedan upp till röntgen. Röntgen gick ganska snabbt, men gjorde ont eftersom den trevliga systern tvingade mig att hålla benet blickstilla i diverse plågsamma vinklar. Sen ner till väntrummet igen för en lång väntan.
Till slut kom ortopeden och hämtade mig. Han var mycket trevlig och noggrann. Han gav ett väldigt proffsigt intryck faktiskt. Han konstaterade med hjälp av röntgenplåtarna att inget var brutet eller kross

at, men däremot såg det mindre bra ut med korsband och ligament. Han ryckte och drog i en massa olika vinklar, och jag blev helt förskräckt när jag såg hur mycket det glappade i sidled. :(
Han var lite förskräckt själv, även om han dolde det ganska bra, men jag såg på hans blick och ansiktsuttryck att det var väldigt illa.
Det kommer att bli vila i några dagar, och sedan sjukgymnastik för att stärka muskulaturen i knät. Kommer även att få ha en "ställning" runt knät ett tag, för att det inte ska kunna vika sig åt sidan. Det sista han sa var, efter att ha berättat om sjukgymnastik och att jag kommer att få ett återbesök hos en specialist inom ett par veckor varpå jag sa att det låter ju bra, det är långt ifrån bra faktiskt. Det är långt ifrån bra.
Han önskade mig lycka till när vi skiljdes åt oxå. Jag vet inte hur jag ska tolka det faktiskt. Jag tycker det känns rätt illa.
Nu är jag sjukskriven till den 26:e oktober, till att börja med. :s
Skönt det i alla fall, men ändå inte.

Varför kan man inte sluta tänka: "VARFÖR körde jag det sista passet. VARFÖR körde jag det spåret jag gjorde. TÄNK OM jag hade struntat i att åka, då hade det aldrig hänt."

Nu ska jag sova. Jag vill inte vakna igen.
Nej, allvarligt talat, jag är inte så negativ faktiskt. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag var glad nu. Det känns rent ut sagt förjävligt.
Jag fick inga löften om när/OM jag blir återställd. Det går att operera dit nya korsband och ligament om det inte läker som det ska.
Vi får se, tiden vill berätta.

Kyss Domos!

No fun @ all

Jaha, då var man igång på jobbet igen då. Jag hade en fet bunt med arbetsordrar låg på mitt bord när jag kom in på måndagsmorgonen. Ungefär 20 st jobb av varierande art. Vissa rätt trevliga faktiskt, men vissa rätt dryga. Det känns faktiskt lite skönt att komma igång igen, mest för att få en normal dygnsrytm igen, men även att ha saker att göra hela dagen. De här två dagarna har gått enormt fort, fast jag tagit det rätt lugnt så här i början. Nästan slöat mig fram till och med. ^^
Men fick jag välja mellan att jobba och att fördriva tiden som jag själv vill, ja då skulle nog valet inte falla på att jobba. Ett tag i alla fall..Fick jag bara pengar ändå så skulle jag nog inte bli uttråkad i första taget.

Idag efter jobbet skulle jag och Sandra ut till Malmabanan och åka cross tillsammans. Hon på lilla banan och jag på den stora. Nu blev det tyvärr inte så av olika anledningar, utan jag åkte själv idag. Det gick faktiskt ganska bra, för att vara första gången på crossbanan med KTM´n. Den är för mjuk i fjädringen dock, så det bör åtgärdas. Det slår igenom rätt rejält vid lite högre hopp. Nästan så man stukar handlederna. ;D

Nästa crossträning, nu på torsdag faktiskt, kommer jag att köra med Yamahan istället. Den är det styvare fjädring på. Ska bli intressant och se hur pass mycket fortare jag kan åka med den. 
Behöver lite åkträning inför söndag då jag ska åka årets första "stubbrace". :) Det ser jag fram emot enormt mycket. Det är nog bland det roligaste man kan göra med en motorcykel. För er som inte vet vad ett stubbrace är för något så är det en bana lagd ute på en åker som blivit skördad. Därav namnet stubbrace, efter den stubbade åkern. ;)
Det är allt man kan önska när det gäller hojåkning: tävling, hets, långa snabba kurvor på sladd, schyssta rakor att dra på ordentligt på och ibland även något dike att hoppa över. :D

På lördag kanske Sandra och jag åker dit och hjälper till att göra banan. Ska bli riktigt skoj det med. Perfekt att ha en hel åker att bränna omkring på för Sandra oxå. :)

Nu är det sovdags igen.

Kyss Domos!

Orka.

Nu är det söndag kväll, de sista stackars minuterna på semestern. =/
Det känns inte alls kul faktiskt. Dels så är jag rädd att jag inte kommer att ta mig upp i tid i morgon, och dels så ska det bli förbannat tråkigt att komma tillbaka till jobbet igen.
För det första så är jag ganska trött på jobbet i största allmänhet, och för det andra så är min chef inte riktigt... Ja, han är inte bra helt enkelt.
Jag kommer säkert att vänja mig med tanken att jobba ett helt år nu innan nästa semester, men i början är det alltid tungt såklart.
Vi får se hur det blir med nytt jobb och sånt. Jag är helt klart öppen för förslag från andra håll.

Idag har det varit en slapp dag. Efter en sen lunch, som vanligt, hämtade jag upp Sandra. Vi åkte ut till Hälla och shoppade lite, och sen hem till mig där vi spelade Yatzy. Igen. ^^
Jag passade även på att somna några minuter medans Sandra spelade lite Alfapet. :)
Slutet på kvällen tillbringade vi i garaget med att byta hjul och lite småplock.

Nu ska jag försöka sova så jag har en liten chans att orka upp i morgon i alla fall. ;)

Kyss Domos!